Johan Fritiof Berg

Resehandlare och hästbytare. Blev 60 år.

Barn med Agnes Leontina Fransson (1885 - 1972)

Äktenskap med Hilda Wilhelmina Berg (f. Lindgren) (1894 - 1961)

Noteringar

Dömd av Kinds häradsrätt
1901 3/1 för tre olika hemfridsbrott tills månaders fangelse,
1902 16/7 dömd av Oppunda häradsrätt för häststöld, förövad under användande av skräckmedel och hot samt för djurplågeri under synnerligen försvårande omständigheter till 4 månaders fängelse,
1907 4/3 dömd av rådhusrätten i Falköping för misshandel med livsfarligt vapen till 3 månaders straffarbete.
1908 30/3 Han knivskar på landsvägen mellan Lindesberg och Nora sin broder Adolf Berg så svårt att denne avled dagen därpå. Stadsfiskalen i Lindesberg Karl E. Sandberg berättar i sin
redogörelse:
»Den 30 sistlidne Mars klockan 5.50 e.m. anmäldes till mig att ett 'tattarefölje'
kommande från Söder, med rask fart kört genom staden och å sjukhuset avlämnat en av säll-
skapet som blivit svårt knivskuren, varefter följet, under skrik och oväsen, fortsatt norrut åt
Tornabodahållet. Åsjukhuset erhöll jag aven där sig uppehållande kvinna, Josefina Vilhelmina
Gustafsson, uppgift att hennes man, AdolfFredrik Berg, ungefär klockan 5 denna eftermiddag
å landsvägen mellan Lindesberg och Nora, bortom vägskillnaden vid Rya, aven för henne
okänd, storväxt och mörkhårig mansperson, blivit illa misshandlad med kniv. Av sjukhusper-
sonalen uttalades den förmodan att Berg skulle avlida till följd av misshandeln. Misstänkande
att förövaren av misshandeln vore av det sällskap som nyss passerat staden, eftersatte jag, åt-
följd av tvenne poliskonstaplar, sällskapet, som upphanns hos hemmansägaren Johan August
Lindgren iHällabacken, Tornaboda, och befanns vara Lindgrens svärmoder, ogifta Anna Brita
Bergsten, hennes son hästbytaren August Alexander Berg samt hennes son AdolfFredrik Bergs
tre minderåriga barn. Strax efter mig anlände till Hällabacken hästbytaren AdolfFredrik Bergs
fästekvinna Josefina Vilhelmina Gustafsson och en hästbytare Johan Fritiof Berg åtföljande
kvinna, Agnes Leontina Maria Fransson, Hund-Fias dotter. Hemmansägaren Lindgren och
hans hustru, vilka mött mig på vägen, för att, som de uppgåvo, underrätta om misshandeln,
återkommo till Hällabacken och berättade efter många, mot varandra stridande uppgifter, att
Johan FritiofBerg som gjort sällskap med de övriga till Hällabacken, vid ankomsten dit kastat
tömmarna och försvunnit, av vad anledning visste de ej. Sedan hela gården genomletats, utan
annat resultat än att August Alexander Berg anträffats gömd å vinden, uppgavs av makarna
Lindgren och övriga att Johan Fritiof Berg sprungit norrut åt Fanthyttan. Sedan en minderårig
son till Adolf Fredrik Berg omtalat att 'farbror Fritiof skurit pappa: fann sällskapet för gott
återtaga sin förut lämnade uppgift om misshandelns förövare och vitsorda att Johan Fritiof
Berg vore den skyldige. Fjärdingsmannen K.P. Karlsson och en poliskonstapel beordrades att
söka följa den flyendes spår. Till följe av det inträdande mörkret blev efterspanandet resultat-
löst. Samtliga återvände vi till Lindesberg, medtagande August Alexander Berg. Länsmannen
Gustaf Carleson, som underrättades om det passerade, beslöt att fortsätta efterspaningarna
på natten, vadan han, åtföljd av mig och poliskonstapeln Alfred Hultberg klockan 2 avreste
till Hällabacken. Då vi erhållit visshet om att den eftersökte icke funnes där, fortsatte jag,
åtföljd av Hultberg, till Fanthyttan, varemot länsman Carleson avreste till Hidingen för att,
biträdd av fjärdingsmannen K.P. Karlsson, efterspana Berg därstädes. I Fanthyttan erhöll jag
på telefonförfrågan meddelande att den misshandlade Berg avlidit klockan 4 på morgonen.
Klockan 9 f.m. erhölls underrättelse att Fritiof Berg, åtföljd aven kvinna samt Johan August
Lindgrens son Fritiof varit synlig på vägen från Fanthyttan till Havsta. I Havsta uppgavs att
Berg med sällskap gått över Rosvalen till Storå, dit jag och Hultberg begåvo oss, varemot läns-
mannen och fjärdingsmannen kvarstannade för att genomsöka Havsta. Ifrån Storå, där Berg
icke varit synlig, reste jag över Guldsmedshyttan till Fanthyttan, ankom dit klockan ungefär 3
e.m. och erhöll underrättelse att den efterspanade några timmar förut varit synlig på väg till
lerkärlshandlanden Bror Almqvists lägenhet Skogaiund; spåren följdes nu tre kilometer i mer
än en meter djup snö till Björnfallet, där de riktades mot den så kallade gamla landsvägen som
träffar allmänna landsvägen strax norr om Hällabacken. Förvissad om att Berg med sällskap
på kvällen skulle ankomma till Hällabacken, återvände jag till landsvägen och fortsatte till
sistnämnda ställe, fortfarande åtföljd av Hultberg. Vid min till makarna Lindgren och deras
anhöriga ställda fråga om Berg funnes där erhölls först intet svar, men sedan det med be-
stämdhet blivit tillsagt, att jag och min medhjälpare icke lämnade huset innan den eftersökta
anträffats, omtalades att Berg låg på vinden. Samtidigt kom Berg, som hört samtalet, ned från
vinden och omhändertogs. Berg förklarade nu, att han mördat sin bror och frågade om han
skulle halshuggas, varjämte han påstod,.att det, sedan han för en stund sedan sport att brodern
avlidit, varit hans avsikt att själv anmäla sitt brott. Berg anhölls och medfördes till Lindesberg,
där han överlämnades till länsmannen Carleson, vilken till följd av andra göromål avbrutit
efterspaningarna vid l2-tiden och rest hem.»

Vid förhöret med den häktade Johan FritiofBerg 1908 4/4 framkommer:
»Berg berättar att han den 30 innevarande mars i sällskap med sina bröder AdolfFredrik och August Alexander Berg, sin moder, ogifta Anna Brita Bergsten, brodern Adolf Fredriks fästekvinna Johanna Vilhelmina Gustafsson, och en honom själv åtföljande kvinna, ogifta Agnes Fransson, lämnat Hällabacken och genom Östermalm och Sveaborg passerat Lindesberg för att begiva sig till Västergötland, han, som var berusad, å skogen mellan Dalkarlshyttan och Ryaheden kommit i gräl med den ävenledes överbelastade brodern Adolf om sättet för anskaffandet av ytterligare en liter brännvin. Under ordväxlingen erhöll han av sin broder ett slag vid örat, varefter denne vände mot staden och uppmanade honom att följa med. Då han fortfarande nekade att göra Adolfsällskap kastade denne tömmarna åt sin fästekvinna Vilhelmina och under yttrande: 'Då skiter jag i din mun, din buse: närmade sig honom som stod på vägen och högg honom med en kniv i vänstra låret. Nästan samma ögonblick högg han Adolfi högra låret. Bröderna blevo därefter förlikta, varefter Fritioftillsammans med Agnes Fransson åkte förbi Dalkarlshyttan till Lindesberg och Skattbackarna där de möttes av Adolf Fredrik, som med det övriga sällskapet över Rydaholm framkommit till södra kyrkogården och där betade. Under utrop: 'kommer du nu: slog Adolf honom i vägen. Åter försonade gjorde bröderna sällskap till staden och köpte två liter brännvin, varav en liter urdracks vid kyrkogården. Adolfintog nu plats i Fritiofs släde och sällskapet, fördelade i tre åkdon, körde söderut. Under vägen uppstod träta mellan bröderna. Adolfville byta hästar. Fritiofbegärde 50 kronor i mellangift. Komna cirka 2 kilometer inpå Noravägen blev grälet mycket häftigt: Under yttrande: 'Begär du emellan av mig på dina slakthästar din buse: skar Adolf med kniven lindrig skåra på Fritiofs hals, varvid båda föllo i marken. Adolf, som kom överst, höll kniven i hand och utropade: 'Nu släpper jag aldrig upp dig med livet: samtidigt högg han Fritiof i sidan med kniven; detta hugg gick endast genom rocken. Fritiof drog då upp sin slidkniv ur fickan och högg Adolf ett kraftigt hugg i huvudets vänstra sida. Sedan Fritiof förbundit Adolf med en halsduk blev den sårade av kvinnorna Gustafsson och Fransson upplagd i en släde och forslad till sjukhuset i Lindesberg. Fritiof och övriga återvände till Hällabacken, därifrån han avlägsnade sig, därför att han trodde det Adolf skulle komma efter för att hämnas. Efter mörkrets inbrott ankom Fritiof till Fanthyttan där
han kröp in i en lada och tillbringade där natten tillsammans med Agnes Fransson och Fritiof
Lindgren, som anlände dit något senare. Dagen därpå, den 31 mars, gick han i Agnes Frans-
sons och Lindgrens sällskap över Björnfallet m.fl. ställen till Hällabacken. Berättade om sina
levnadsomständigheter att han är född vid Kopparbäcken i Östra Vingåker, Södermanlands
län, den 20 juni 1883 och son till hästbytaren och lumpsamlaren August Alexander Berg och
ogifta Anna Brita Bergsten, att han blivit döpt i Östra Vingåker, att han icke gått i skola och
icke kan läsa eller skriva, att han ingenstädes är kyrkoskriven, att han hela sitt liv, utom den
tid då han varit häktad, först i sällskap med sin moder och sina bröder såsom minderårig och
sedan, emellanåt ensam och emellanåt i större sällskap, flackat omkring i mellersta Sverige;
att han som är ogift, sedan i augusti förlidet år sammanlevt med ogifta Agnes Leontina Maria
Fransson och att han försörjer sig någorlunda med hästbyte och småhandel. Vidare berättade
Fritiofatt han för två år sedan under sällskapets uppehåll i Dalarna av Adolf Fredrik tilldelats
två knivhugg och att bröderna aldrig varit osams i nyktert tillstånd.»

August Alexander Berg berättade vid samma tillfälle:
»att då av Fritiof Berg omnämnda sällskap rastade å skogen mellan Dalkarlshytte bruk och Ryaheden för att dricka brännvin, Adolfs fästekvinna Vilhelmina uppmanat Adolf att ej supa mera och hotat övergiva honom, för den händelse hon ej bleve åtlydd, gräl uppstått emellan bröderna. Fritiof yttrade till Vilhelmina Gustafsson »Du ditt röda luder är inte bättre än min, jag har ju haft dig förut som ett kreatur». Häröver blev Adolf ledsen och sade: »Men snälla du, du skall väl vara snäll och se skillnaden mellan min och din Hundfia, jag har ju haft min längre och har mina barn med henne». Till svar härpå uppmanade Fritiof brodern att slicka hans fästmö på ett ställe (kan ej i skrift återgivas). Efter fortsatt häftig ordväxling, varunder de druckna bröderna med vänstra handen höllo i varandras kläder och med den högra kniven, stucko de varandra samtidigt så att blod rann. Därefter höggo de i fullkomligt raseri efter varandra. Dessa hugg genomskar dock endast kläderna. Såsom Fritiof berättat hade sällskapet skilts åt vid Dalkarlshyttan och därefter träffats vid kyrkogården, varifrån bröderna Adolf och Fritiof åkt i samma släde. Komna ett stycke på vägen började bröderna återigen ordväxla, troligen om fruntimmer och hästar, samt stego ur släden samtidigt med knivarna i händerna. Något slagsmål blev ej då utav, utan bröderna fortsatte färden något lugnare. En kort stund därefter såg August bröderna åter på vägen, Adolfliggande sanslös på kanten. Då August såg Fritiof med höjd kniv rusa emot den stillaliggande Adolf, skyndade han fram för att skydda den fallne och erhöll då själv ett hugg i huvudet. Han vände då sin skjuts och körde mot staden. Fritiof kom fterspringande, tog tömmarna och körde till Hällabacken».

Den 6/41908 hördes Josefina Vilhelmina Gustafsson som berättar:
»att hon i sju år rest tillsammans med den dräpte inom mellersta Sverige och med
honom äger tre barn, det äldsta fem år och det yngsta sju veckor. Att färden från Hällabacken
till Dalkarlshytte skogsmark samt åter över staden till kyrkogården tillgått så som Fritiofberät-
tat. Å skogen vid Dalkarlshyttan hade Adolfyttrat till Fritiof: »Skulle du ha så dålig karaktär att
du ville ha ett så dåligt släkte som Hundfias?». Fritiofblevond och svarade: »Det angår dig inte.
Du tar vad fruntimmer du vill och jag vilken jag vill». Därefter rusade bröderna tillsammans
och stack varandra i benen med knivarna. Hon trodde att Adolf stack först. På vägen mellan
Rya vägskäl och Yxe uppstod åter gräl mellan bröderna, denna gång om hästar. Sedan grälet
fortfarit en stund sade den ena av bröderna: »Om du är karl för dig, går du ur och svarar för
dig.» Båda gingo ur släden och Adolf rispade Fritiof på halsen. Därefter högg Fritiof kniven i
huvudet på Adolf så att denne föll till marken. Kvinnorna Gustafsson och Fransson lade upp
den misshandlade och forslade honom till sjukhuset.»

Den 10/4 1908 hördes Agnes Leontina Fransson som berättar:
»På vägen mellan vägskillnaden vid Rya och Yxe gick August fram till Adolf tillsägande honom: »skall du ej uppbära vad han sått». Adolf rusade då mot Fritiof yttrande: »Nu din buse skall endera du eller jag dö». Fritiofkastade då av sig kappa och rock .samt drog kniven och skar brodern i ansiktet.»

Vid rättegången erkände Johan Fritiof Berg "fritt och otvunget, att han å allmännaIandsvä-
gen i närheten av Rya tilldelat sin broder Adolfdet knivhugg å vänstra sidan av huvudet, varav
denne ljutit döden; Fritiofförnekade emellertid på det bestämdaste att han utdelat knivhugget
i avsikt att döda Adolf, utan hade han, då han på sätt vid polisförhöret uppgivits, blivit av Adolf
överfallen och tilldelad det knivhugg i sidan som genomträngt rocken, samt hotad till livet
för att freda sig blint utdelat det dödande knivhugget. Han hade för övrigt vid tillfållet varit i
så hög grad berusad att han icke närmare kunde erinra sig huru därvid tillgått. Förhållandet
emellan honom och Adolf hade alltid varit gott. Endast då de voro berusade hade oenighet
dem emellan uppstått och vid ett sådant tillfälle under sistlidet år hade Adolf tilldelat honom
ett svårt knivhugg. På av åklagaren framställd fråga varför han efter dråpets begående hål-
lit sig undan och sökt undkomma förklarade Fritiof att han, som icke kunnat förmoda att
det knivhugg som han tilldelat Adolf skulle kunnat medföra döden, velat hålla sig undan till
dess brodern blivit läkt, varefter han kunnat vara förvissad om att brodern icke velat angiva
honom till åtal; tilläggande Fritiof att han först vid häktningstillfållet erhållit kunskap om att
Adolf avlidit. Åklagaren omnämnde nu såsom ett bevis på den tilltalades vildsinthet att han
så illa knivskurit sin svåger, hemmansägaren Johan August Lindgren i Hällabacken, att läkare
å härvarande sjukhus förklarat, att om Lindgren allenast en halvtimme senare än som skett
inkommit till sjukhuset, hade han icke kunnat räddas till livet. Tilltalade Berg medgav riktig-
heten av denna uppgift, men uppgav tillika att han förut blivit skuren med kniv av Lindgren.»
Vilhelmina Gustafsson hade »då hon med den svårt sårade Adolf kommit till sjukhuset, för
vederbörande därstädes förklarat, att det varit en för henne obekant person som överfallit och
misshandlat Adolf och då åklagaren sedermera frågat henne varför hon framkommit med
denna osanning, hade hon svarat, att hon trott att Adolf skulle kunna räddas till livet och
då hade ingen haft med saken att skaffa».

Häradsrätten dömde Fritiof till 6 års straffarbete. Straffet fastställdes av Kungl. Maj:t 1908 10/8, han ankom från centralfångeIset i Härnösand till Långholmen 1908-10-13 och frigavs 1914 27/8.

Källor