Personakt Antavla

Hans Larsson - Blomberg

Far:Lars Magnus Blomberg (1800 - 1844?)
Mor:Kristina Maria Svensdotter - Fagerberg (1787? - 1858)

Född:1834 Östra Fågelvik sn, Värmlanda län, (S). [1]- enligt svenska fångrullor född 1834 i Östra Fågelvik sn, Värmland
(ej återfunnen i fb där)
 

Noteringar

[Peder Andersson Postat fredagen 17 december 2010 - 21:20 ]
I Blekingeposten 1858-05-14, s. 2:

Några reflektioner med anledning af ett mord, wördsamt tillegnade församlingarnes presterskap.
Wi älska wisserligen icke att omtala dylika bragder, men då dermed äro förenade sådana omständigheter, som i förewarande fall, anse wi såsom en pligt, att både omtala sjelfwa händelsen och deröfwer göra wåra reflektioner. – Hudikswalls Weckoblad omtalar, att twenne kringstrykande manspersoner, Hans Larsson Blomberg och Johan Andersson, den sednare norrman, hwilkas hemwist ännu icke äro kända, men som begge wid tillfället uppehöllo sig inom Delsbo socken, den 16 sistl. April blifwit oense efter ett hästbyte, hwilken osämja öfwergått till slagsmål, derwid begge kämparne begagnade knifwar, hwarmed Blomberg först skall fått ett hugg i ögat, hwarefter han slutligen tilldelade Andersson ett knifhugg i halsen, så att denne efter några minuter afled. Blomberg har uppgifwit sig wara född i Wermland, wid 12 a 13 års ålder öfwergifwit föräldrahemmet, hwarefter han bettlande wandrat omkring och under sednare åren åtföljt så kallade skojare både i Swerige och Norige, utan att wara konfirmerad, och utan att säkert weta huru gammal han kunde wara, men förmodade sig hafwa uppnått 20 års ålder.
Att dylika olyckliga ynglingar finnas äfwen här i en och annan församling, weta wi ganska wäl, och herrar fång= och amiralitets=prester kunna nog, om de wilja, derom upplysa. Det är ingen hemlighet att sådana från sin barndom wanwårdade ynglingar hitkommit och begärt nära nog såsom en ynnest, att blifwa anwärfde wid härwarande Marin=Regemente, hwilket naturligtwis icke kunnat ske förrän de blifwit till Nattwarden admitterade, ett beswär, som am:ts=presterskapet hitills åtagit sig. Hwem är i första rummet orsaken till ett så olyckligt förhållande ? Wi swara utan betänkande: församlingarnes ordinarie presterskap. De hafwa till pligt att känna hwarje medlem inom församlingen, liksom en sådan kännedom bör kunna inhämtas genom de årliga husförhören, der dessa rätt skötas. De hafwa också till pligt att öfwerwaka och leda religionsunderwisningen och, der någon tredskas att hålla sina barn i skola, hafwa de äfwen pligt, likasom makt, om en sådan behöfwer anwändas, att taga barnen ifrån de försumlige och tredskande föräldrarne och sätta dem i skolan. Om denna pligt uppfyldes; om denna makt med wisligt nit begagnades, skulle det aldrig behöfwa inträffa, att en person wid 20 års ålder saknade all kristendomskunskap, eller icke wore konfirmerad. Här måste således wara försummelse och liknöjdhet. Att en sådan försummelse och liknöjdhet icke eger rum allestädes, weta wi ganska wäl. Af en person, som har fullkomlig kännedom om förhållandet, och med hwilken wi samtalat härom, har det blifwit oss berättadt, att kyrkoherden i en närgränsande församling wid de första husförhör, som han blott ett par månader efter sitt tillträde höll, förstod att göra sig så wäl underrättad om sina församlingsmedlemmar, att han, sedan han slutat underwisningen med det påföljande årets nattwardsungdom, straxt företog en dylik med ett icke ringa antal äldre personer, mellan 25 och 45 års ålder, hwilka det lyckades honom att bibringa, mindre bokstaflig än lefwande kristendomskunskap, och att han sedermera fortfor att uppsöka sådana, till dess slutligen icke mer än en enda återstod, hwilken ännu, enligt berättarens utsago befinner sig i härwarande arbetstorps och sannolikt blifwit af fångpredikanten konfirmerad. Wi tro wisserligen icke att detta är det enda exempel, som skulle kunna anföras på en rätt församlingslärares werksamhet; men det är det enda, som wi nu hafwa oss bekant och hafwa derföre anfört det såsom efterföljanswärdt.
- - - - - - - - - - - - -
[Peder Andersson Postat fredagen 17 december 2010 - 21:20 ]
I tidningen Dalpilen 1875-12-18, s. 2, under rubriken Falun.:

En "huggare". Genom remiss från konungens befallningshafvande företogs den 24 november ransakning med en häktad kringstrykande norrman, eller en i landsorten s.k. "skojare", vid namn Hans Larsson Blomberg, hvilken den 6 i samma månad vid tillfälligt besök i Erik Halfvarssons i Sälen af Äppelbo socken bostad skulle hafva efter uppkommen ordvexling i vredesmod fattat en i rummet befintlig yxa, med hvilken han huggit omkring sig och dervid träffat drängen Jönses Erik Ersson, så att ett två tum långt och två tum djupt sår uppkommit i dennes ena axel.
Efter det Blomberg erkänt brottet och vittnen blifvit hörda, dömdes han att härför undergå ett år och sex månaders straffarbete samt att ersätta Ersson för sveda och värk med 60 kr.
Vid berättande af sina lefnadsomständigheter uppgaf Blomberg, att han för i Delsbo socken begånget dråp utstått straff. (F.)
----------


Källor

[1]Bo Lindwall